9 månader efter operation och äntligen kom vi iväg på återbesök/slutkontroll.
Lite spänd var jag, eftersom Vorstehn-Torstehn hade en påbörjad artros som uppkommit under det år han gått från sin första skada på korsbandet fram till operation.
Torstehn kände väl igen sig och var INTE intresserad av att gå in genom DOM dörrrarna igen, stannade och morrade vid ingången och var mycket skeptisk till att hälsa på Krister.....
En kvart efter bedövningssprutan blev han emellertid helt avslappnad och medgörlig. Vridprov och röntgen gav vid handen att han är HELT ÅTERSTÄLLD!!!! Artrosen har stannat av och kommer troligen inte innebära några större problem för honom då den inte påverkar själva leden, utan de muskler som han använder för att böja upp benet under sig. Detta kan alltså bli lite stelt framöver, men han får gå fullt, han får jaga och han får dra mig på skidor utan reservationer!!!
Kort sagt, han får leva ett fullt Vorsteh-liv!!!
Jag är SÅÅÅÅ glad!
De 52 milen vi körde hem var korta, rehabtiden bortglömd och det känns ännu en gång helt kanon att vi tog beslut om att operera honom här med denna teknik!