Fortfarande duggregn och novemberfukt, jag bestämde mig iallafall för att varva alla hundarna på en förmiddagssväng. Började med Torstehn lös och Frida Löptik i koppel, satte ljudboken i örat och stolpade iväg till lilla vändplan. Hemma igen bytte jag Frida mot pudlarna och gav mig iväg direkt, men vi hade inte mer än kommit ut på täkten vid voljären så började Torstehn skälla jättegrovt och sprang upp mot skogen alltjämt skällande. Vi kom ju precis därifrån, så min första tanke var att det kanske var grannen som var ute med Selma, men så kom jag på att han ju var med pappa och jagade. Torstehn fortsatte skällande mot skogsbynet, saktade av och markerade mot skogen hela vägen och tvekade först en stund innan han försvann utom synhåll. Därefter hörde jag honom fortfarande grovskälla inifrån skogen och efter en knapp minut kom han tillbaka i full fart med svansen mellan benen, sneglandes baklänges och fortfarande skällande.
Gick in igen med pudlarna, väntade en stund och tog sedan Torstehn lös och Pigge i koppel och gick upp i skogen. Båda hundarna markerade intresse för luftvittring upp genom skogen men jag hittade inga spår.... Min gissning är att det kan ha varit nån nyfiken nalle som kollade av mina, Fridas och Torstehns spår och sedan vek av och fortsatte åt sitt håll.  
Pigge fick vackert vara kopplad hon också hela resterande promenaden, lika så gott det eftersom hon också höglöper och säkert inte skulle säga nej om hon mötte någon charmerande stövare eller nåt annat på fyra ben!

Hur gick det då för pappan och Leif?
Jo, Selma drev ett rådjur framför din!! bössa i pappas händer, så nu har vi ytterligare ett par kilo kött att försöka få ner i frysen.....